Understödsprogrammet Stark ålder

Syftet med understödsprogrammet Stark ålder (2025–2027) är att upprätthålla och främja den psykiska och sociala funktionsförmågan hos äldre i utsatt ställning i samband med förändringar i livet.

Till understödsprogrammet valdes 13 projekt som lämpade sig för temat (C-understöd) och vars verksamhetstid är tre år (2025–2027). För programmet valdes också ett samordningsprojekt. Samordningsprojektet (C-understöd) har en verksamhetstid på fyra år (2025–2027 + 2028).

• Länk till understödsdatabasen(du flyttas till en annan tjänst)
• Länk till blogg (på finska)

Programmets tema och mål

Understödprogrammets tema och mål har fastställts utgående från de synpunkter som lyfts fram under arbetet med beredningen.

Vid beredningen av programmet har man dessutom utnyttjat aktuell forskningsrön vid avgränsningen av mål och målgrupper.

De gemensamma målen för de projekt som valdes till programmet är

1. Projektet ska upprätthålla eller främja äldres psykiska och sociala funktionsförmåga i livsförändringarna. 
   
   Livsförändringarna kan till exempel handla om att maken/makan avlider, att en anhörig eller närstående blir sjuk, att funktionsförmågan plötsligt försämras eller det egna aktörskapet försvagas eller att det sker förändringar i boendet. 
   
   Projektet kan till exempel handla om stöd inför eller under en ny livssituation eller olika former av stöd i samband med en akut livsförändring.  
   
2. Projektet ska stödja äldres eget aktörskap med beaktande av nivån på funktionsförmågan och stärka upplevelsen av meningsfullhet.    

Vem vill man nå med stödprogrammet? (målgrupper) 

Stödprogrammet är avsett för personer som fyllt 75 år som befinner sig i en utsatt ställning.

Man vill särskilt nå de äldre personer som inte själva är aktiva inom någon medborgarorganisation. Hur viktigt det är att nå just dem är något som lyftes fram i planeringsskedet av understödsprogrammet. FÖr att nå målgruppen används uppsökande och upphittande arbete.

I understödsprogrammet nyttjas samma definition för uppsökande och upphittande arbete som det som använts i den kvalitetsrekommendation som social- och hälsovårdsministeriet publicerat: ”Kvalitetsrekommendation för att trygga en aktiv och funktionsduglig ålderdom och hållbara tjänster 2024–2027”.

”Uppsökande [och upphittande] äldreomsorg strävar efter att hitta äldre som bor hemma och är i
behov av hjälp genom att ge sig ut eller samarbeta med olika nätverk. Det uppsökande [och upphittande] arbetet hjälper äldre som har fått försämrad förmåga att klara sig självständigt i vardagen och utanför hemmet, och som i ökande grad upplever ensamhet och utanförskap. Arbetet är kundorienterat och målinriktat, betonar starkt psykosocialt stöd och används för att stärka aktivitet och ett meningsfullt och tryggt boende hemma. Uppsökande [och upphittande] äldreomsorg tillhandahålls av yrkespersoner i nätverk som består av många aktörer. Äldre personers delaktighet kan stödjas med hjälp av frivilligverksamhet och det uppsökande arbetet kan bidra till bestående förändring.”

Den huvudsakliga målgruppen har avgränsats till personer som fyllt 75 år, eftersom 

• de upplever att deras livskvalitet är sämre än de yngre åldersgrupperna (Institutet för hälsa och välfärd, undersökningen Hälsosamma Finland 2022-2023) 
• Poängen för god psykisk hälsa sjunker efter 74-års åldern (En nulägesbild av psykiska välbefinnandet hos äldre i Finland 2023, på finska, sammandrag på svenska)  
• Av de personer som fyllt 75 år upplever 10,2% att deras möjligheter att vara delaktiga är dåliga, medan motsvarande andel av hela befolkningen är 9,6% (Sotkanet, uppgifter om år 2022) 
• Behovet av regelbundet stöd och av service börjar öka efter 75-års ålder 

Projektet kan också ha andra åldersgrupper än de som fyllt 75 år som projektets målgrupper. På det sättet är det bland annat möjligt att skapa möjligheter för människor i olika åldrar och generationer att mötas och att beakta de äldres anhöriga och närmaste omgivning.

I projektens målgrupper är det bra att beakta även äldre personer i olika minoriteter som målgrupp.   

Mätare

Programprojekten ska förbinda sig att vid bedömningen av sin verksamhet använda EuroHIS-8-mätaren för livskvalitet. Målgruppernas livskvalitet ska mätas minst en gång per år för att resultaten av projekten och programmet ska kunna följas upp. Det är viktigt att fylla i EuroHIS-8-enkäten när projektet inleds för att utreda utgångsnivån för målgruppens upplevda livskvalitet.

Mera information om EuroHIS-8-mätaren livskvalitet i databasen Toimia (på finska). (öppnas i nytt fönster, du flyttas till en annan tjänst)

Utöver livskvalitetsmätaren kan man vid uppföljningen av projektet också använda andra mätare för att följa upp de resultat som uppställts för projektet.

Programprojekten förbinder sig till att delta i insamlingen av gemensam information som samordningsprojektet och STEA producerar.

Samordningsprojektets (2025-2028) uppgifter

Samordningsprojektet för understödsprogrammet stöder projekt som hör till programmet:

• i nätverkandet med andra programprojekt genom att utnyttja erfarenheter av kollegialt lärande
• för att främja sektorsövergripande samarbete (bl.a. kommuner, välfärdsområden, föreningar, stiftelser, församlingar och företag)
• genom att utnyttja praxis för uppsökande/upphittande arbete
• att förankra verksamheten
• vid insamlingen och utnyttjandet av utvärderingsinformation om projekten samt för att utveckla en utvärderande verksamhetskultur

Dessutom ska samordningsprojektet och STEA tillsammans

• producera utvärderingsinformation om programmet (bl.a. årlig insamling av resultatinformation från livskvalitetsmätare) och lyfter fram programmets resultat genom kommunikation och nätverkande
• producerar och sprider information på programnivå om god praxis med hjälp av vilken a) målgruppen för programmet kan nås, b) målgruppens aktörskap och erfarenheter av meningsfullhet kan stärkas med beaktande av eventuella begränsningar i funktionsförmågan och c) verksamheten förankras i föreningens/stiftelsens egna eller andra aktörers verksamhetsstrukturer

Under det sista verksamhetsåret (2028) koncentrerar sig samordningsprojektet särskilt på att sammanställa programmets resultat. Sammandraget ska innehålla:

• målgruppsanalys (målgruppernas bakgrund och behov)
• god praxis som utvecklats i programmet (att nå målgrupperna, identifiera och stödja förändringssituationer i anslutning till dem, samarbete samt etablering av funktioner)
• programprojektens och programmets resultat
• centrala observationer om etableringen av funktioner

Bakgrundsinformation om understödsprogrammet

Syftet med STEAs understödsprogram är att rikta understödsmedel till aktuella samhälleliga fenomen eller teman. Antalet äldre personer och deras andel av befolkningen förutspås öka kraftigt under de följande två decennierna.

Av de äldre bor ungefär nio av tio i sitt eget hem. Att delta i medborgarorganisationsverksamhet kan upprätthålla äldres funktionsförmåga och främja möjligheterna att bo tryggt hemma.

Att stödja äldres välfärd och funktionsförmåga är klokt både ur ett humanitärt och ekonomiskt perspektiv. Understödsprogrammet har också kopplingar till regeringen Orpos regeringsprogram, där det står skrivet: ”Organisationsunderstöd anvisas aktörer inom tredje sektorn och bland annat församlingar för att upprätthålla funktionsförmågan hos äldre personer som bor hemma och hos deras närståendevårdare samt för att effektivisera både det uppsökande och upphittande arbetet.”

Vid planering av understödsprogrammet har omfattande möjligheter att delta erbjudits

STEA ansåg det viktigt att social- och hälsoorganisationerna deltar i beredningen av programmets närmare tema. För att skapa en gemensam lägesbild öppnade STEA en öppen enkät för organisationer och andra som arbetar med temat. Enkäten som var öppen 15.11–5 december 2023 besvarades av 265 personer.

I enkätsvaren som gällde programmets tema framhävdes de äldres sociala och psykiska välbefinnande samt i synnerhet de äldres ensamhet och psykiska välmående. I svaren betonades den mänskliga och ekonomiska aspekten av främjande och förebyggande verksamhet. Det fanns flera omnämnanden av betydelsen av samarbete mellan organisationer och den offentliga sektorn för att stödja äldres välbefinnande och funktionsförmåga. I enkätsvaren framhävdes också det resurs- och lösningsorienterade förhållningssättet till äldres vardag.

De teman som lyftes fram i enkätsvaren behandlades grundligare under de diskussionsmöten med organisationerna som hölls i januari 2024. Det ordnandes tre diskussionsmöten, och till mötena bjöds in organisationer från många olika branscher med beaktande av understödsprogrammets målgrupp. I mötena deltog totalt 33 olika organisationer.

Målet för mötena var att bilda en gemensam uppfattning om vad STEA borde beakta under beredningen av programmet. Enligt responsen både från deltagarna och från STEA lyckades man beakta många olika synpunkter, diskutera öppet och öka den ömsesidiga förståelsen. De teman som diskuterades gällde äldres upplevelser av ensamhet, äldres psykosociala välbefinnande och aktörernas samarbete. Samtliga teman hänförde sig också till visionen om ett mer äldrevänligt Finland år 2030.

Under mötena lyfte man fram särskilt följande frågor:

• I samband med temat ensamhet diskuterade man bland annat ensamhetens subjektiva karaktär och vikten av att känna till grundorsakerna bakom ensamheten. Inom temat psykiskt och socialt välbefinnande lyfte man fram vikten av ett helhetsmässigt tillvägagångssätt och betydelsen av att höra till en gemenskap.
• Man diskuterade också de livsförändringar som äldre går igenom och äldres behov av stöd i dessa situationer. 
• Man är också medveten om attitydklimatets betydelse. I stället för att se äldre som en börda eller bara oroa sig över dem kan man se den äldre befolkningen som en värdefull resurs. Många av de problem och de styrkor som äldre har finns också i andra befolkningsgrupper  –  och ålderdomen är ingen sjukdom, utan ett av människans livsskeden.  
• Man diskuterade också bland annat det sektorsövergripande, smidiga och strukturella samarbetet mellan aktörerna och vikten av att kunna fortsätta med den verksamhet som redan finns. Man ansåg också att det behövs utvecklas nya lösningar. 

Under beredningen av understödsprogrammet fördes också en dialog med många andra intressegrupper och experter. Exempelvis social- och hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa och välfärd, äldreombudsmannen och professor Teppo Kröger har gett värdefulla synpunkter för beredningen av programmet.