Organisationer för psykisk hälsa: STEAs utvärdering av resultat och centrala observationer

Enligt STEAs helhetsbedömning av understödsobjekten har resultaten av organisationernas verksamhet varit i huvudsak goda eller åtminstone tillräckliga. Organisationernas verksamhet har inriktats på ett ändamålsenligt sätt och verksamheten har bedömts stödja uppnåendet av de planerade resultaten i huvudsak bra eller tillräckligt.

I drygt 60 procent av understödsobjekten har man lyckats uppnå väl eller tillräckligt med verifierade resultat. Uppföljningsinformationen om verksamheten stöder påvisning av resultat väl eller i tillräcklig utsträckning i 85 procent av understödsobjekten och de resultat som uppnåtts har verifierats bra eller i tillräcklig utsträckning med hjälp av den insamlade informationen i cirka 65 procent av understödsobjekten.

Organisationerna för psykisk hälsa har i huvudsak samlat in ändamålsenlig information för att påvisa verksamhetens resultat. Uppgifterna har oftast samlats in med hjälp av olika enkäter och cirka 90 procent av understödsobjekten har rapporterat resultaten utifrån genomförda enkäter. Också observationer har använts vid insamlingen av uppgifter i cirka en tredjedel av understödsobjekten. I allmänhet samlas information in genom att kombinera olika sätt. Intervjuerna har närmast använts för att lyfta fram resultat eller ytterligare information vid sidan av mer omfattande information om något delområde av verksamheten (t.ex. en viss form av individuellt stöd). Insamlingen av kvantitativa uppgifter har i en del organisationer utvecklats rätt långt och uppgifterna används vid rapporteringen vid sidan av den kvalitativa uppföljningsuppgiften.

I cirka en tredjedel av understödsobjekten är bedömningen av verifieringen av resultaten med insamlad information svag och uppskattningen av de rapporterade resultaten av verksamheten svag. De vanligaste orsakerna till en svag bedömning är:

• resultaten beskrivs i rapporten på en mycket allmän nivå, utan att de kopplas tillräckligt till den insamlade informationen.
• de rapporterade resultatens koppling till målen för verksamheten är svag (kvantitativa resultat i rapporten, även om målen för verksamheten har varit kvalitativa, och vice versa)
• resultaten har ”sammanslagits” i rapporten, dvs. med en resultatmätare har man försökt verifiera resultat som hänför sig till flera olika mål.
• uppföljningsuppgifter har samlats in endast i liten utsträckning i förhållande till antalet deltagare
• inriktningen av insamlingen av uppföljningsuppgifter har inte definierats i rapporten
• resultaten har i huvudsak verifierats utifrån kvantitativa uppföljningsuppgifter (antal deltagare, antal träffar, verksamhetsdagar)
• i rapporten hade som resultatmätare nämnts en hel enkät (besökarenkät, medlemsenkät), även om enkäten är ett sätt att samla in uppgifter, inte en egentlig mätare som beskriver de uppnådda resultaten

Bedömning: stöder den insamlade informationen om verksamheten påvisande av resultat

Bedömning: har rapporterade resultat verifierats med den insamlade informationen

Bedömning: har verksamheten åstadkommit eftersträvade resultat

Verksamhetens resultat – rehabiliteringsklienter inom vård för psykisk hälsa och andra som upplevt utmaningar med den pyskiska hälsan

Resultat i den mötande verksamhet som organisationer för psykisk hälsa erbjudit rehabiliteringsklienter inom vård för psykisk hälsa och andra som upplevt utmaningar med den psykiska hälsan var bland annat följande:

• stärkt delaktighet och gemenskap
• bättre vardagshantering och färdigheter i vardagen (inklusive sociala färdigheter)
• bevarande och stärkande av arbets- och funktionsförmågan
• bättre sysselsättnings- och studiefärdigheter
• minskat behov av psykiatrisk vård

Stärkandet av delaktigheten och samhörigheten har rapporterats som resultat i största delen av de mötande aktiviteterna. En central utmaning för målgruppen för verksamheten är ofta utanförskap, utsiktslöshet och ensamhet i anslutning till utmaningarna med den psykiska hälsan. I och med deltagandet i verksamheten har man fått bättre erfarenhet av delaktighet och gemenskap i fråga om följande aspekter:

• att bli hörd och accepterad som man är
• minskning och underlättande av ensamhet
• erfarenhet av egen betydelse
• ökat självförtroende
• kamratstöd
• ökade möjligheter för erfarenhetsexperter att delta och påverka

I resultatrapporterna har man sällan lyft fram den förändring som skett i målgruppen i och med den delaktighets- och gemenskapsstärkande verksamhet, eftersom de enkäter som använts som datainsamlingsmetod inte har upprepats under året. De mätare som använts (den mest använda indikatorn för delaktighet och mätaren för positiv psykisk hälsa) ger dock redan genom en engångsmätning starka indikationer på fördelarna för enskilda deltagare.

Individuellt stöd och gruppbaserad verksamhet som syftar till att förbättra vardagshanteringen och vardagsfärdigheterna (även sociala färdigheter) ordnas i stor utsträckning i organisationerna för psykisk hälsa. En betydande del av organisationernas målgrupper är ensamboende, mindre bemedlade människor vars vardag ofta har inskränkts på grund av sjukdom, och omsorgen om sig själv och förutsättningarna för sin vardag är ofta bristfällig. Organisationernas verksamhet har bland annat ökat:

• kapaciteten att följa en dagsrytm hos dem som deltagit i verksamheten
• färdigheter att ta hand om sin egen bostad
• deltagarnas förmåga och verktyg för att hantera den egna ekonomin
• information och verktyg för att sörja för den egna hälsan och välbefinnandet (kost och motion)
• förmåga att interagera med andra människor

Att arbets- och funktionsförmågan bevaras och stärks har ett nära samband med funktioner där man utöver att stärka den allmänna delaktigheten också stöder människans rehabilitering och inträde eller återgång till studier eller arbetslivet. Stärkandet av funktionsförmågan syns bland annat i:

• ökad aktivitet på egen hand
• förbättrad beslutsförmåga
• ökad optimism och framtidstro
• mod att söka och använda mer tjänster

Arbets- och funktionsförmågan hade mätts relativt sällan (t.ex. med hjälp av Kykyviisari). De rapporterade resultaten baserar sig i huvudsak på uppföljningsuppgifter och observationer som samlats in av deltagarna. Den kvantitativa uppföljningsinformationen är rätt heltäckande i vissa funktioner och stöder för sin del påvisandet av resultat (t.ex. antalet personer som övergått från verksamheten till studier eller arbete).

Förbättringen av sysselsättnings- och studiefärdigheterna i målgruppen har rapporterats särskilt inom klubbhusverksamheten. Med tanke på hela fältet är kretsen av personer som deltar i verksamheten mycket heterogen, liksom också behoven i anslutning till studier och arbete. Som resultat av verksamheten har rapporterats:

• planer för framtiden för dem som deltagit i verksamheten
• lägesbedömningar av arbetsfärdigheterna
• förbättrade digitala färdigheter och färdigheter i jobbsökning

Resultaten har ofta verifierats i rapporteringen som en del av mer omfattande enkäter. Det finns inga närmare uppgifter att tillgå vid bedömningen. De som deltagit i verksamheten har i vissa fall intervjuats, men resultaten av intervjuerna har öppnats bbara i liten utsträckning i rapporterna.

Minskat behov av psykiatrisk vård har utretts i en del av funktionerna genom besökarenkäter, och enligt rapporterna har både öppenvården och avdelningsvården minskat betydligt. Svarsgruppen har dock vanligen varit ganska liten i förhållande till det totala antalet besökare. Resultatet stöds dock av en annan uppgift som fåtts i besökarenkäterna, dvs. att delta i verksamheten är för närvarande det viktigaste sättet att främja den egna återhämtningen och rehabiliteringen. Största delen av respondenterna har varit av samma åsikt. Erfarenhet av nyttan är i allmänhet betydelsefull.

Verksamhetens resultat – krisarbete

De resultat som uppnåtts i krisarbetet för att hjälpa människor att klara av akuta kriser och livsförändringar samt i andra svåra livssituationer var bland annat:

• att klara sig i kriser och svåra livssituationer, att stärka funktionsförmågan och att öka upplevelsen av välbefinnande
• underlättande av att klara av förlust av en närstående eller en långvarig svår livssituation och ökat välbefinnande med hjälp av gruppverksamhet
• ökat välbefinnande för dem som utsatts för våld
• förebyggande av självmord och självmordsförsök (arbete för att förebygga självmord)
• människohandel har identifierats och offren har kunnat hänvisas till särskilda stödtjänster utifrån uppgifter från målgruppen (arbetet mot människohandel)

Krafterna att klara sig och funktionsförmågan hos personer i kriser och svåra livssituationer stärktes och upplevelsen av välbefinnande ökade i verksamhet som genomfördes med olika verktyg och metoder. I krisarbetet har man till exempel kunnat

• erbjuda krishjälp vid rätt tidpunkt där det övriga servicesystemet inte kan tillgodose behovet lika snabbt
• öka orken och det psykiska välbefinnandet
• förbättra förmågan att klara av vardagliga funktioner
• öka optimismen inför framtiden
• stärka det stöd som erbjuds män och ge yrkesutbildade personer en särskild arbetsform för män

Krissamtal och krismottagningar bedöms med hjälp av ORS- och SRS-mätare både när det gäller den nytta som klienten upplever och hur klientkontakten lyckas (kvalitet). I krisstöd som omfattar flera träffar har man med tiden mätt förändringen i klientens optimism och förmåga att klara av de dagliga funktionerna (överlevnad). Ändringen kan konstateras vara betydande.

Det blev lättare att klara av förlusten av en närstående eller en långvarig svår livssituation och välbefinnandet ökade med hjälp av gruppverksamhet. Gruppverksamhet är utöver akut krismottagning också grundläggande funktioner inom organisationernas krisarbete. Största delen av kriscentren har rapporterat om resultaten av gruppverksamheten, bland annat klienternas förbättrade funktionsförmåga och välbefinnande samt ökad optimism.

Att erbjuda hjälp och stöd i anslutning till upplevelser av våld (våld i nära relationer och sexuellt våld) är ett centralt verksamhetsområde för vissa organisationer för psykisk hälsa. Det finns regional tillgång till verksamhet och stödet riktas också till förövarna vid våld i nära relationer. Verksamheten inom detta tema har gett följande resultat:

• välbefinnandet för dem som utsatts för våld har förbättrats
• självdestruktiva tankar bland dem som deltagit i verksamheten har minskat och den dagliga prestationen har förbättrats
• deltagarnas traumasymtom och symtom i anslutning till det psykiska tillståndet har minskat
• yrkespersoner som arbetar med målgruppen har fått mer beredskap att möta personer som utsatts för sexuellt våld

I krisarbetet ingår dessutom vissa specialteman i anslutning till vilka verksamhet ordnas i enskilda funktioner på riksnivå. I verksamheten för att förebygga självmord och hjälpa offer för människohandel ingår:

• ökat välbefinnande och optimism för dem som försökt begå självmord samt för närstående till dem som begått självmord
• stärka yrkesutbildade personers och frivilligas kunskaper och färdigheter att upptäcka, ta upp och handleda personer som löper risk för självmord
• stärkt beredskap för offer för människohandel att informera myndigheterna om sin situation
• man har lärt sig att identifiera fenomenet (arbetstagare och frivilliga) och hänvisa offren till en särskild stödtjänst
• offrens ställning har förbättrats genom utveckling av påverkanssamarbetet, myndighets- och organisationssamarbetet

Verksamhetens resultat – förebyggande arbete

Resultaten av det förebyggande arbetet och det tidigt mötande arbetet samt arbetet med att rikta information och kunnande om psykisk hälsa till olika aktörer och verksamhetsmiljöer är:

• stärkta resurser och tillgång till nya verktyg för att främja välbefinnande och psykisk hälsa
• ökad upplevelse av delaktighet och minskad ensamhet
• stärkt kompetens hos kamratstöds- och erfarenhetsaktörer i frågor som gäller psykisk hälsa
• ökad information om psykisk hälsa, återhämtning och servicemöjligheter för dem som drabbats av psykiska problem och deras närstående
• stärkande av kompetensen t i psykisk hälsa hos personer som arbetar med olika åldersgrupper

Stärkandet av resurserna och erhållandet av nya verktyg för främjande av välbefinnande och psykisk hälsa var ett allmänt verifierat resultat för flera olika målgrupper, såsom vuxna som lider av ensamhet, unga psykiskt belastade vuxna, kamratstöds- och erfarenhetsaktörer, unga som har problem som tynger psykiskt samt familjer där en familjemedlem har psykiska problem. Verksamhetsformer som stärkte resurserna var bl.a. individuellt stöd, såsom mentor- eller stödpersonsverksamhet, grupp- och kursverksamhet samt stöd som erbjuds på webben.

Upplevelserna av delaktighet stärktes och upplevelserna av ensamhet minskades i olika gruppformer, såsom kamratstödsbetonade kurser. I funktionerna utnyttjades också konst-, idrotts-, natur- och spelinnehåll. Genom att utveckla digitala färdigheter stärktes delaktigheten också i webbaserade funktioner.

Stärkandet av kompetensen hos kamratstödsaktörer och erfarenhetsaktörers i frågor som gäller psykisk hälsa genomfördes i regel med hjälp av olika utbildnings- och kursfunktioner.

Den ökade informationen om psykisk hälsa, återhämtning och servicemöjligheter bland dem som drabbats av psykiska problem och deras närstående förverkligades bland annat genom kamratstödsbaserad kurs- och rådgivningsverksamhet. Deltagarnas övergripande välbefinnande ökade, växelverkan mellan familjerna stärktes och familjens starka sidor i vardagen hittades bättre än tidigare.

Stärkandet av kompetensen i psykisk hälsa med hjälp av erfarenhets- och utbildningsverksamhet förbättrar förutsättningarna för att stärka välbefinnandet i det kundarbete som riktar sig till olika åldersgrupper. Komptensen i psykisk hälsa stärktes också bland hobbyaktörer för barn och unga. Ökad information om psykisk hälsa och servicemöjligheter har kartlagts genom enkäter som samlats in i samband med personlig rådgivning. I enkäterna kartläggs bl.a. aktörskap, delaktighet, att bli hörd och erfarenheter av bl.a. kamratsöd. För att kartlägga hur komptensen i psykisk hälsa har stärkts har man planerat en egen mätare med hjälp av vilken de som deltagit i utbildningen bedömer hur komptensen i psykisk hälsa har stärkts. UCLA-mätaren har använts för att verifiera minskad ensamhet.

På grundval av resultatbedömningen var de mindre verifierade resultaten kopplade till de kvalitativa målen för frivilligarbete: arbetets betydelse och relevans. Bakgrunden till detta var ofta ganska ringa uppföljningsinformation, som inte heller helt motsvarade de uppställda målen.

Det finns också utmaningar när det gäller att verifiera resultaten av verksamheten för att minska stigmat i anslutning till frågor gällande psykisk hälsa. De rapporterade resultaten av arbetet mot stigma var i regel åtgärder genom vilka man försökt påverka, snarare än faktiska resultat. Organisationerna har också själva i rapporterna lyft fram mätningsutmaningen i fråga om detta mål.

Påvisandet av resultat var förknippat med utmaningar också när verksamhetens mål var att åstadkomma så kallade förändringar på systemnivå, till exempel bättre tillgång till vård för målgruppen och ett mer klientorienterat genomförande av vården.

Bedömning av resultaten av understödsobjektens verksamhet

Centrala observationer och utvecklingsobjekt

I resultatrapporterna från de organisationer som ingår i organisationshelheten och vid samutvecklingstillfället hösten 2023 identifierades utvecklingsobjekt som hänför sig till verksamhetens resultat. Fyra av dem har lyfts fram i denna resultatöversikt.

Vid planeringen av distans- och närverksamhet i organisationer för psykisk hälsa ska särskild uppmärksamhet fästas vid hur de mål som uppställts för verksamheten kan nås så att man samtidigt tillräckligt väl respekterar också de önskemål som de som deltar i verksamheten har. Sådana mål är bland annat minskad ensamhet, ökade sociala relationer och gemenskap eller ökad fysisk aktivitet och hälsofrämjande verksamhet.

Med tanke på främjandet av verksamhetens resultat är det också viktigt att både de som deltar i verksamheten och organisationernas anställda har tillräckliga kunskaper, färdigheter och tekniskt kunnande för deltagande i och ordnande av distansverksamhet.

Uppnåendet av de mål och resultat som syftar till att förbättra arbets- och funktionsförmågan och habiliteringen kan påvisas bättre än för närvarande genom att utveckla och ta i bruk anknytande metoder och mätare för uppföljning av resultaten.

Utvecklandet och ett mer omfattande utnyttjande av organisationernas utvecklingsarbete och organiseringen av projekten effektiviserar förankringen och spridningen av de uppnådda resultaten och ökar verksamhetens resultat.

Spridningen av information och kunskap om psykisk hälsa och förankringen av kunskapen i olika verksamhetsmiljöer har en betydande roll i organisationernas förebyggande verksamhet. Utvecklandet av uppföljningen och utvärderingen av resultaten i anslutning till förankringen och spridningen av information skulle bättre än för närvarande producera information om verksamhetens konkreta nytta för slutanvändarna. Genom att utveckla uppföljningen och utvärderingen kan man också förbättra verifieringen och utvärderingen av resultaten av denna verksamhet i hela effektkedjan.

Resultatöversikten består av fem olika delar:

Gå tillbaka (Organisationer för psykisk hälsa – Verksamhet och produkter)

Gå till Resultatöversikter 2022 -sidan